Bokutmaning 2015 - Läs en bok inom en genre du vanligtvis inte läser

Kära Beatrice,

Nu är det dags för läsutmaningens bok no. 2, som jag egentligen reserverat på biblioteket för förra årets utmaning. Tacksamt nog gick den att placera in på den aktuella listan också.

24.(23. enligt den gängse kaosutmaningen - skriver det här inom parentes fr o m nu.) Läs en bok inom en genre du vanligtvis inte läser. "Fröken Livrädd & Kärleken" av Joanna Rubin Dranger.

En kort sammanfattning av boken: Detta är en "tecknad roman" enligt bokens framsida, och, tro det eller ej, men något seriealbum för vuxna har jag aldrig tidigare läst. (...På något vis måste väl serier vara en egen genre?) Storyn kretsar kring Fröken Livrädd så klart, som är en ledsen och ängslig själ på bokens första sidor. Sedan blir hon tillsammans med en karl och blir glad. Efter ett tag fylls dock deras gemensamma lägenhet av en massa vardagstrassel som illustreras som ett slags dammråttor. En ny förälskelse tar så småningom vid, men betyder den verkligen vad Fröken Livrädd tror?

Positivt: 

+ Man känner igen sig.

+ Hur vissa abstrakta känslor gestaltas känns lite fyndigt och/eller fint, som det dammtussliknande trasslet för tvåsamhetstristessen och den svårdolda, vackra blomman som växer ut på Fröken Livrädd när hon blir kär.

Negativt:

- Det blir tyvärr tokfel när man tycker att illustrationerna en bok som till 95 % bygger på det visuella är fula, hafsiga och oinspirerande. Min känsla för skönhet får eksem av den här bokens bildspråk! Jag läser att Rubin Dranger pysslat med barnböcker innan och det är just den känslan jag får av det här imbecilla sättet att teckna.

 

Tilltalar icke min visuella smak.

- Att man känner igen sig är inte samma som att man tycker det är bra. Det här är så väldigt avskalat och förenklat, vilket väl också är den konstnärliga poängen, men för mig blir det bara banalt. En brud är olycklig för att kärleken inte är som i sagornas värld, okej. Jag har inget emot denna klyscha egentligen, men då tack med lite saftigare kött på benen.

Favoritkaraktär: Tja, bokens enda karaktär är egentligen Fröken Livrädd. En väninna och två manliga kärleksobjekt existerar också, men dem vet läsaren inte ens namnen på.

Favoritcitat: Favoritbild är nog mer passande i det här sammanhanget. 

Bryderier: Det var lite bittert att upptäcka att den här boken, enligt min åsikt,  är så kass! I och med att det är så inne med seriealbum o.dyl. nuförtiden hade jag hoppats på att det här skulle bli den perfekta introduktionen - många verkar tycka mycket om historien om fröken Livrädd. Jag kan förstå att många anser det skickligt att kunna berätta en historia som många kan relatera till på ett så avskalat sätt, men Sanna är en more is more-människa och håller inte inne med att hon tycker det är ett hafsverk. Blir ganska förolämpad å begreppet "roman"s vägnar att något som tar 10-15 minuter att bläddra igenom har mage att begagna denna etikett.

Din Sanna.