Bokallmänbildning

Kära Beatrice,

Jag har skrivit en lång lista (med 44 titlar) som känns som hål i min allmänbildning. Här är mina tio största hål:

1. "Stolthet och fördom" (eller något annat) av Jane Austen - Via Brontë-systrarna har jag kunnat ana att denna sortens relationsbaserade kvinnolitteratur à la 1800-talet verkligen är min melodi. Jane Austen är ännu mer känd och därav känns faktumet att jag inte läst en rad av henne märkligt!
2. "Svindlande höjder" av Emily Brontë - Näst efter "Jane Eyre" den mest kända Brontë-boken och därför är det lite lustigt att jag valde att läsa "Villette" som nummer två. Kan jag gilla Emily lika mycket som Charlotte? Jag grät när jag såg 30-talsfilmatiseringen av denna bok.
3. "1984" av George Orwell - Denna roman sägs år efter år bli mer aktuell. Det vore högst allmänbildande att läsa boken bakom "storebror ser dig". Inte varenda gamla klassiker kan sägas vara direkt relevant för det moderna samhället och dessutom kanske mer än då den skrevs.
4. "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" av Selma Lagerlöf - Denna bok bjuder på allmänbildning från olika håll. Man läser en nobelpristagare, en svensk klassiker, en svunnen generations geografiskolbok och lär sig säkerligen både det ena och andra om Sverige, även om det delvis bara är det Sverige som var. Säkert mysig att läsa en sommardag på landet i gräset med ett glas saft!
5. "Frankenstein" av Mary Wollstonecraft Shelley - Jag började läsa den här boken en gång i världen, men var för liten då. Nu är jag nog beredd. Liksom "1984" en bok vars tema kanske är ännu mer aktuellt idag, då vetenskapen lärt sig manipulera med livet nästan hur som helst. Ja, jag har sett filmatiseringar, men det tycker jag inspirerar ännu mer till att man vill läsa det oförvanskade originalet.
6. "Robinson Crusoe" av Daniel Defoe - Man måste ju liksom läsa den bok som har kallats den första fiktionsromanen! Dessutom tycker jag den verkar både spännande och historiskt allmänbildande för den som vill förstå upplysningstidens människa.
7. "Don Quijote av la Mancha" av Miguel de Cervantes - En av de där böckerna som både talesätt bygger på och den moderna kulturen ofta refererar till.
8. "Skattkammarön" av Robert Louis Stevenson
9. "Dr Jekyll och Mr Hyde" av Robert Louis Stevenson
10. "Jorden runt på 80 dagar" av Jules Verne - Gemensamt för dessa tre är att de är så solklara klassiker och ständigt uppdaterats med moderna versioner.

"Stolthet och fördom", "Svindlande höjder" och "Skattkammarön" står för övrigt olästa i min bokhylla. Vi får se om en avcheckning med utmaningslistorna leder till att någon av dessa titlar godkännes. 

Din Sanna.

Bokutmaning 2015 - Läs en bok med blommor på omslaget -eller- Läs en bok som har en hbtq-person

Kära Beatrice,

I förrgår läste jag ut en ny frivilligt läst roman. Sedan jag bloggade sist har jag även ofrivilligt läst en roman vid namn "Das weisse Buch" (av Rafael Horzon) som jag tycker alla kan undvika. Skulle dock inte tro att någon kommer få idén att översätta den till svenska. Boken som jag nu ska recensera är emellertid av den läsvärda sorten:

29.Läs en bok med blommor på omslaget (9.Läs en bok som har en hbtq-person). "Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt.

Hoppas alla lägger märke till det BLOMMANDE japanska körsbärsträdet!?

Här har vi alltså kommit till en punkt där mina parallella bokutmaningar skiljer sig åt. Boken passar in på båda listor under olika kategorier, fast kanske bäst under "originalutmaningens" no. 9.

En kort sammanfattning av boken: 14-åriga June, en lång och välbyggd flicka med stor fascination för det medeltida, bor i en förort till New York med sin normala medelklassfamilj. Hennes föräldrar är revisorer och storasystern Greta är vacker men elak (?). June känner sig inte normal. Förutom att hon har udda medeltidsinspirerade intressen är hon kär i sin morbror Finn som är erkänd konstnär och dessutom döende i aids, vilket på 80-talet då boken utspelar sig också var (more or less) synonymt med att vara bög. När morbrodern slutligen dör visar det sig att han haft en pojkvän, Toby, inneboende hos sig i princip så länge som June funnits. Han har hemlighållits för June och hennes syster då deras mor hyser stort agg gentemot Toby - hon håller honom skyldig för Finns sjukdom och kanske även för mer. Finn vill dock att hans favoritpersoner (läs: June och Toby) finner och stöttar varandra efter hans död och ber den ene att ta hand om den andre och vice versa. Finn har även efterlämnat ett porträtt av June och systern Greta som får en stor betydelse för relationstrasslet i berättelsen och kommunikationen systrarna emellan. För att inte avslöja för mycket blandas avundsjuka, elakhet (ondska?), kärlek och beroende på ett sätt som gör att det är svårt att skilja de olika begreppen åt. Det skapar en relationsberättelse som är både rörande, normutmanande och tankeväckande.

Positivt:
+ Det normbrytande sättet att på ett seriöst sätt behandla olika sorters kärlek är uppfriskande. Syskonkärlek, homosexuell kärlek och lätt incestuös kärlek tävlar mot varandra och är i grund och botten lika starka.Boken är inte fördömande, utan utforskande.
+ Hur relativt elakhet är behandlas proffsigt i boken. Greta är en karaktär som man tycker är vidrig i början. När hon senare börjar visa "opsykopatiska" sidor och vill ha sin systers kärlek framstår hon först som en icke-trovärdig karaktär. Mer och mer förstår man dock hennes sits och beundrar denna skickligt komplexa karaktärsuppbyggnad. Jag inser också att jag själv inte var helt olik Greta i min storasysterroll som yngre. 
+ Elakhet beskrivs också som en naturlig del av att vara människa. Greta är elak. Flickornas mamma är en riktig satkärring. På slutet inser man att June har lika elaka drag, men eftersom vi upplever hennes perspektiv och ser elakheterna som naturliga följder av hennes upplevelser tänker man inte på dem som elaka. Det kanske är en simpel insikt i hur det perspektiv man upplever tillvaron utifrån maskerar egna så kallade "elakheter", men mycket tänkvärt. Alla har sina "svarta knappar", för att använda en metafor ur romanen. 
+ Man får verkligen känslan av att huvudpersonen växer inombords. I början tycker man att hon är pubertalt dum och naiv, fast med barnets charmiga fantasifullhet. På slutet finns fortfarande spår av det, men hon har fått mer av en vuxens berättarröst.

Negativt:
- Hmmm. Det är en sådan där bok där många pusselbitar faller på plats på slutet, och man har en del tvivel inför den innan man kommer dit, vilket karaktären Greta är ett exempel på.
- Jag fann den en aning långsam i mittpartiet. Sådant tenderar man dock att glömma när slutet är så bra. 


Favoritkaraktär: Som tidigare nämnt tycker jag att Greta är den mest fascinerande karaktären. Jag gillar också att hon, en spinkig, kortvuxen tjej med glasögon, samtidigt beskrivs som en skönhet. Mest sympati känner jag dock för June. Jag älskar människor som har små fantasivärldar som de lever i då och då. <3

Favoritcitat: "Dessutom är det något vackert med att gå på snö som ingen annan har gått på. Det får en att tro att man är speciell även om man inte är det." (Ett av flera favoritcitat!)

Varje kapitel inleds av en tjusig varg.

Bryderier: Egentligen har jag inte så mycket mer att säga. Jag har inte behandlat aids som tema särskilt  mycket här i recensionen, men sjukdomen är förstås också diskret närvarande genom hela boken. Kärlek framstår dock som än mer dödlig. (Visserligen är väl aids just en frukt av den dödliga kärleken...)

"Låt vargarna komma" fick mig att lyssna på en radiodokumentär om aids på 80- och 90-talet vilket gav mig allmänbildning och lite mer förståelse för just den sidan av boken.

Jag tror att de allra flesta skulle gilla den här berättelsen.

Din Sanna.