Kära Beatrice,
Här kommer en bok som är mycket olik den föregående.
20.Läs en bok med ett pronomen i titeln. "Mitt grymma öde" av Carl-Michael Edenborg
Jag har en del erfarenhet av Edenborg sedan tidigare, dels under pseudonymen Gunnar Blå (snusk!) och som översättare av den ökände Sacher-Masochs "Venus i päls" (också snusk, förstås). Jag var alltså förberedd på vad som väntade mig och har sedan innan fått smak på Edenborgs förlag Vertigo och dess fokus på snuskäckel i vackert format.
En kort sammanfattning av boken: Detta är en fiktiv skildring av den historiske kompositören Händels liv. Händel är ett svin, kort sagt, och verkar vara född ett sådant. Visserligen utsätts den unge Händel för diverse trauman, inte minst våldtäkter till höger och vänster, men detta är för honom mest en inspirationskälla till det gudomliga skapandet. Förutom av musik fylls Händels huvud annars nästan bara av kastratsångare, "änglarna". Den enda människa han älskar i sitt liv är den pojke, Domenico, vars kastrering han fick bevittna i sin ungdom. Därefter bär Händel med sig Domenicos russinartade testiklar i ett etui vid bröstet. Han tar fram dem ibland när han vill ha inspiration och tröst. Tja. Detta är kanske är allt man behöver veta till en början.
Positivt:
+ Herr Edenborg skriver äckligt bra. Det är vackert.
+ För att vidareutveckla det är det inte bara prosan som är snygg. Det är snyggt att blanda bestialiskt innehåll med stora känslor och poesi. Kontraster går alltid hem.
+ Detta är definitivt en historia som jag inte läst innan.
Negativt:
- Vi får ingen vidare karaktärsutveckling i den här boken, förutom att Händel blir en aning grymmare och mer besatt eftersom. Det finns dock ingen större dramaturgisk tillfredsställelse i det; berättelsen befinner sig rakt igenom på ungefär samma känslomässiga nivå. En höjdpunkt skulle väl vara när Händel får smaka lite på sin Domenico, men förhållandevis tar detta upp för lite plats.
- Boken hade vunnit i känslomässighet om Händel hade känts som en mer trovärdig karaktär. Han fyller sitt syfte som äckelfascinerande och ibland till och med komisk, men hans känsloregister verkar inte vara särskilt sofistikerat. Det är hat, det är besatthet, det är likgiltighet och det finns inga mellanting. Man tycker sig läsa om en smålustig karikatyr. Det blir alltid mycket intressantare när man bjuds in till att uppfatta den monstruöse som mänsklig och således luras att identifiera sig med honom. Edenborg vill gärna uppnå detta tror jag, men lyckas inte riktigt.
Nu ser det ut som det negativa överväger, men jag tycker ändå att detta är en roman över genomsnittet.
Favoritkaraktär: Jag känner mest sympati för de starka kvinnor som glimtar till i boken: de operasångerskor som inte låter sig kuvas av Händels starka kvinnohat utan ger igen med samma medicin och får respekt.
Favoritcitat: "Flickan tryckte ihop brösten med händerna, då såg de ut som ett par skinkor. Jag föreställde mig att det snart skulle klämmas fram något vederstyggligt ur dem."
Om hur Händel som yngling "nästan våldtas" av en ung piga i hushållet. Ett bra exempel på många av bokens kärnteman: sexuella trakasserier, kvinnoförakt, snygg prosa och snusk som man grymtar och fnissar åt.
"Om någon hade frågat, verkligen frågat varför jag tyckte om musiken skulle jag på den tiden inte ha kunnat svara. För att få ett svar borde frågan ha ställts direkt till mina inälvor."
Måste bifoga ett citat till. Egentligen föredrar jag ju det rent poetiska.
Bryderier: Sannolikt hade jag blivit mer fängslad av romanen om jag hade ett uns av intresse för och kännedom om Händel och gammal barock operamusik. Jag är hur som helst sugen på att någon gång i framtiden läsa Edenborgs "Alkemistens dotter" och se vad han kokat ihop där.
Din Sanna.
Kära Beatrice,
Låt mig presentera:
28.Läs en bok med fler än 500 sidor."Genom dina ögon" av Stephenie Meyer.
En kort sammanfattning av boken: Huvudpersonens namn är Vandraren och är en utomjordisk parasit, en "själ", som tar över andra varelsers kroppar. På planeten Jorden råkar det bli den motspänstiga Melanies kropp som vägrar förlora sitt medvetande helt. Melanies känslor och minnen för Vandraren till ett hemligt, mänskligt rebelläger i öknen, vilket leder till knepiga vänskaper och förälskelser på liv och död.
Positivt:
+ Det här är ingen historia om kamp mellan gott och ont. Själarna praktiserar icke-våld och lever i ett närmast kommunistiskt samhälle som fungerar på grund av deras osjälviskhet. Det är inte svårt att förstå att de ville befria Jorden från den aggressiva, destruktiva människorasen. Samtidigt har de på så vis gjort sig skyldiga till en oblodig massutrotning. Gott och ont är minst sagt komplicerat - man tvingas till egen reflektion.
+ Budskapet är acceptans och samarbete. Melanie och Vandraren (som senare får namnet Wanda) vänder fiendeskap till varm vänskap.Denna vänskap visar sig inte vara helt unik. Andra själar låter sina barn behålla sina mänskliga medvetanden av kärlek.
+Det är spännande och medryckande kort sagt, och för att inte förstöra det för andra läsare försöker jag hålla mig kortfattad.
+En liten grej till bara: jag älskar alla referenser till och berättelser om de andra världar som Wanda bebott. Fantasifullt.
Negativt:
-Språket är kanske det enda som inte är så spännande med romanen, men det fyller trots allt sin funktion.
- Heteronormativt, så klart. Fast, är inte Melanie och Wanda lite förälskade i varandra?
Favoritkaraktär: Det måste bli Wanda. Det här är den typen av bok där man älskar sin huvudperson, och därmed också själva boken av bara farten. Hennes dilemman är dessutom smärtsamma, genomtänkta, bildande, omöjliga och fascinerande.
Favoritcitat:"Jag hörde ett skarpt, prasslande ljud...sedan kände jag doften. 'Ostbågar'utbrast jag.'På riktigt? Till mig?'"
Jojo, sådär emotionell skulle jag också bli om jag fick en påse ostbågar i ett gudsförgätet, underjordiskt rebelläger. Mmmm!
Bryderier: Jag utser denna bok till min bästa hittills 2015, väl medveten om att det inte är riktigt okej att lovprisa Twilight-författaren Stephenie Meyer. En bok som lyckas göra mig engagerad på alla plan -känslomässigt, intellektuellt och rent hedonistiskt- förtjänar dock stora lovord. Det är alldeles för sällan jag hamnar i detta underbara flowtillstånd av ren läsglädje! Och förresten, alla borde leka med tanken kring hur det vore att dela kropp och medvetande med sin fiende någon gång.
Din Sanna.
Kära Beatrice,
Jag hade nästan tänkt radera dig. Jag har läst både ditt och datt under dessa tre månader men ett stort, otrevligt & akademiskt projektarbete om motivation ödelagde min fritid, framför allt
allt icke-akademiskt skrivande. Sedan kom tiden tillbaka och utbyttes av något slags skam över att jag försummat och såsom i allt för många relationer i mitt liv har jag istället valt att helt dra mig undan. Nu är det upp till bevis om du och jag fortfarande kan leka, Beatrice.
 |
Sommarmorgonsläspose.
|
I kronologisk ordning har jag sedan sist avbockat följande läsutmaningspunkter sedan i april/maj. Nästan allt har lästs i juni.:
6.Läs en bok med mytologiska inslag. "Den hemliga historien" av Donna Tartt.I och med att bokens handling kretsar kring följderna av en utspårad Dionysos-rit tyckte jag att definitionen passade.Hade länge velat läsa denna och det innan min egen universitetstids slut.Men hallå. Varför denna kultstatus? Jag tyckte den var sjukt seg och det där mordet ville man bara ha överstökat helt utan sympati vare sig för offer eller förövare. Vem är inte psykopat i denna roman? Trots detta innehöll början av boken passager jag blev förälskad i, men det var å andra sidan (baserat på) citat ur grekiska klassiker.
1. Läs en bok med ett djur på omslaget. "Kung Caspian och skeppet Gryningen" av C S Lewis.Jag är fortfarande pepp på att läsa ut Narnia-serien, även fast jag gång på gång skulle vilja ge Lewis-gubben en åthutning. I denna bok lyser som i flera av hans andra böcker hans medeltida syn på könsroller igenom (kvinnor ska vara passiva och behagfulla, annars är de häxor etc.) och man vill bara ropa heja heja till Eustace och hans familj som får agera dåligt moraliskt exempel(!?) i sin egenskap som anat feministiska och moderna vegetarianer.Kung Caspian däremot, den kunglige hjälten, är ganska ordentligt läskig med sitt envälde och sin maktkåthet. Nåja, åsidosätter man sitt vuxna synsätt får man en fantasifull och rätt spännande barnfantasybok.Djuret på mitt omslag är den krigiske musen Ripipip.
17.Läs en bok vars omslag är till största del grått."Dorian Grays porträtt" av Oscar Wilde.Fniss, visst är det lite fyndigt att titeln också går i grå (gray) toner? Hur som helst är mitt ex magnifikt, med en vacker Dorian på framsidan och en allt annat än vacker Dorian på baksidan(det tog ibland emot att ha boken liggande i knät :s), allt i gråskalor. Wildes prosa är mycket tillfredsställande och hans uppenbara intelligens skiner överallt, men själva historien är förstås förutsägbar och utan underhållningsvärde (man vet ju hur det går...). Dessutom tycker jag den hinner bli tjatig i sin kärlek till motsägelsefullhet och moraliskt förfall trots det blygsamma omfånget.
12.Läs en bok med mindre än 200 sidor. "Älskaren" av Marguerite Duras.Detta blev min semesterbok i Stockholms skärgård. Således åkte jag också runt på färjor under läsningen men dock utan att träffa på någon romantisk kinesisk pedofil, mannen som givit namn åt titelns Älskare. Vad ska man säga? Duras sätt att skriva är verkligen eget. På samma gång verkar hon känslokall och överdrivet emotionell, kanske för att prosan mer är som minnesanteckningar för det som är viktigast i hennes personliga upplevelser; den är inte där för att förklara och bjuda in läsaren. Men som när man läser en annans dagbok dras jag med. Det jag hängde upp mig mest på som en egenhet är hur ofta hon talar om hur hon skulle vilja döda och dö på ställen där det borde verka melodramatiskt men snarare verkar iskallt.
11.Läs en bok på ett annat språk än svenska."The time machine" av H G Wells.Artonhundratalsroman om att resa till framtiden. Jag får ganska mycket ut av den här. Den spekulerar i vad som evolutionärt händer i en perfekt värld där inga faror och sorger lurar: jo, så klart blir folk idioter. Vad ska man ha intelligens till om inte till för att överleva? Boken visar nödvändigheten av att en viss ondska finns i världen, något som man som människa dagligen försöker hantera och förstå. Författaren framställer utvecklingen som ostoppbar (vilket nog inte direkt är fallet i vår tragiska, trasiga verklighetsvärld) men tröstar oss med att den mänskliga värmen är det som dör sist.
7.Läs en bok som inte utspelar sig i Europa eller USA."Män utan kvinnor"av (min favvoförfattare!)Haruki Murakami.
Lite fusk visade det sig vara att sätta den här boken under ovan nämnda utmaning. Detta är en novellsamling och en av berättelserna utspelar sig faktiskt inte i Japan utan i ett Prag under något som verkar vara Andra världskriget. Här förvandlas Kafkas Gregor Samsa till en människa igen och vill sätta på puckelryggiga kvinnor som vaggar fram som skalbaggar, så åtminstone är det inte ett verklighetens Prag det kan handla om. De japanska novellerna är dock i samma utflippade anda: här talas det om människors tidigare liv som nejonögon, Tokyo-ormar ringlar omkring och sprider dåliga omen och gubbar får kärleksanorexia.Murakami är förhäxande vad han än skriver för skit; blandningen av intresset för människors egenheter och försiktig surrealism blir alltid så förbannat bra.
Boken jag läser på fotot hoppas jag ska få en ordentlig sommarrecension så fort jag läst klart den.
Din Sanna.
