Blir man smart av att läsa...?

Jag är tveksam. Jag tycks bli dum av min autistiska fixering vid litteratur. Vem köper dessa mängder av böcker när man har typ 30 olästa och ska flytta skitsnart? (Borde spana efter bokhyllor i stället...)

Jag kanske helt enkelt inte är så bra på att förneka mig själv det jag vill längre.

Köpt för cirkus någon vecka sedan + köpt idag:

Att bara läsa första boken i serier

För närvarande läser jag första boken i hemmafrueposet om Maj, "Att föda ett barn", efter att den fått vistas ett gäng år på olästhyllan. Det är ett säreget stycke bok som jag tycker är helt klart läsvärt, men kan också relatera till vad någon skrev i litteraturgäris-gruppen om att man blir väldigt mätt av alla neurotiska mat- och menybeskrivningar. Frågan är om det hela håller i två böcker till?

Det är liksom lite läskigt att påbörja en trilogi eller kvartett eller att läsa böcker med uppföljare överhuvudtaget. Man känner sig starkt manad att läsa allt när man vet att det finns en fortsättning - men tänk om jag egentligen känner mig nöjd (eller rentav missnöjd) efter att ha läst första boken?


När jag började med nuvarande läsning slog det mig hur många serier jag ändå faktiskt börjat läsa de senaste 1-2 åren men inte fortsatt med. De jag kan komma på är, förutom Maj:
- "Odinsbarn"/Korpringarna av Siri Pettersen
- "Magikerna" av Lev Grossman (skulle gärna se tv-serien med men låter mig inte göra det förrän jag läst alla böckerna...)
- "Min fantastiska väninna"/Neapelkvartetten av Elena Ferrante (Åh vad jag har letat efter en inbunden utgåva av del 2 i sommar)
- "Outlander" av Diana Gabaldon
Förutom den sista som jag avskydde hjärtligt har jag verkligen ambitionen att läsa alla tillhörande böcker någon gång. Vi får väl se hur det blir, för man lever ju inte för evigt. Jag antar att jag liksom vill läsa för mycket och skyr den där låstheten.

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt - vloggigt inlägg

Voilà - mitt första (och förmodligen sista) vlogginlägg, och det om en alldeles utmärkt (!) bok. Den inte fullt så höga ambitionsnivån på mitt videomakande är den inte riktigt värdig, men jag behövde något att göra här i  min... ensamhet, haha. 

Bra läsställe no. 1: caféer

Sitter på ett gudomligt tomt café i Borås och har gjort det sedan de öppnade.Jag är en sådan där asocial individ som inte har det minsta emot att sitta på diverse serveringar all by myself. Lite svår 80-talsmusik och lektyr av något slag duger gott som sällskap för mig för det mesta. 

Denna morgon läser jag Nina Bouraoui, Om Lycka. Jag har funderat på att skriva ett blogginlägg om fröken Bouraoui, men fastslagit att jag tycker mindre om hennes sätt att skriva för varje ny bok. Den första var wow och den tredje (den aktuella)känns mäh. Jag misstänker att det kan ha med sinnesstämning och mottaglighet att göra. Vill man läsa något väldigt eget och känslostyrt kan jag rekommendera henne i alla fall. 

En annan sak jag gillar med caféer är att man passivt (eller aktivt) kan observera människor. Tre ovetande själar blev avporträtterade idag:

Hoppas att jag snart läser något som är värt ett rikigt bokrecensionsinlägg!