Dags att bli osmakligt distanslös igen! Jag får skylla det på att jag är 90-talist eller något, uppfödd på devisen "jag delar det online, alltså finns jag". (Åtminstone tänker jag inte dela det här på Facebook. Det är ganska fascinerande vad det skiljer i visningar om jag gör eller inte gör det. Odelade inlägg får inte fler visningar än jag kan räkna på mina båda händer. Facebookinlägg får... bortåt tio gånger så många. Jag undrar verkligen vilka dessa människor är, haha).
Men mesta tiden är jag faktiskt en bakåtsträvande analog varelse. Jag är nämligen fullkomligt beroende av att skriva dagböcker. Behöver dagbokssidor som andra behöver dasspapper! Jag har dagböcker från typ 6 års ålder till nutid. Jag hoppas att jag inte dör plötsligt så att jag har möjlighet att bränna skiten innan jag går hän. Det här är inget någon annan än jag ska eller bör läsa egentligen, förutom bitvis kanske. Tänkte ge lite insyn här i alla fall. Försöker förstå mig själv genom att rota i gamla minnen och därför har jag skummat igenom framför allt de senaste 8 åren på sistone. Så, om ni märker att jag minns skumma detaljer som jag inte borde minnas - det kan mycket väl bero på att jag skrivit ned dem. (Tänker inte underlätta genom att transkribera. Varsågod och klicka på bilderna för att göra dem större).
Hehe, apropå det där med motsägelsefullhet: det är lite lustigt det där med min förkärlek för gulligull som jag använder till att fylla med ett ofta ganska mörkt innehåll. Den kombon blir mer bisarr ju äldre jag blir.
14/4-10. Sengymnasial identitetsångest. Vem fan är jag och varför kan jag inte vara så snuskintellektuell att jag förstår mig på alla djupa filmer? Hur kan man bortförklara detta?
5/10-12. Ångest över att snart fylla 21. Har haft galen ångest över tid och åldrande sedan 15-16 års ålder. Jag hade väl helst förblivit 14 för evigt. Minns så tydligt känslan av att rulla av och an i sängen och inte kunna sova för att man inte vill bli 16, för att allt är för sent då. Har nog mindre ångest över att vara 26. Har sett mig som förlorad så pass länge nu att jag väl börjar vänja mig, haha.
26/7-13. Fan, tycker att det här var lite poetiskt ändå: "...jag tänker i metaforer kring att det är just utför som är det roliga vad gäller skidåkning, karuseller och vattenrutschbanor och försöker applicera det på livet." Bör alltså tolkas som: även om allt ser ut att gå åt helvete kan man ha kul.
P.S. Jag är inte alltigenom pessimistisk och negativ. Det finns mer gladlynta passager också, men... de är inte lika intressanta helt enkelt. D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar