onsdag 28 mars 2018

Köpenhamn

Det är påsklov och jag befinner mig i Köpenhamn. Beklagar djupt att det inte är längre söderut än så för det är pissigt kallt här. Jag har köpstopp på böcker just nu sedan jag räknat till 30 olästa exemplar hemma (har dock i princip läst ut Ishiguros "Återstoden av dagen") men det finns ju annat litterärt man kan lägga sina slantar på.


Jag älskar systrarna Brontë. Jag finner tröst och identifikation i deras korta, innehållslösa liv och att de ändå kunde skapa stor litteratur. Vad jag förstår är man alltid antingen en Charlotte- eller Emily-person (precis som man är en hund- eller kattmänniska) och jag tillhör då första kategorin. Det är Charlotte till höger. Kunde dock inte låta bli att köpa den vänstra också i och med att jag älskar Kate Bushs sång och Cathy och Heathcliffs kärlekshistoria som sådan, även om jag tycker att romanens utförande är lite oslipat. Kan även rekommendera filmatiseringen från 30-talet - gråtgaranti på den.


(Har hur som helst småsjungit Wuthering Heights på Köpenhamns blåsiga, iskalla gator mest hela dagen och gått min äkta man ordentligt på nerverna).


Jag vet inte hur många muséer jag varit på de här senaste två dagarna. Många. Tankar som gror i mitt huvud:
1. Är all skönhet av ondo? Alla underskön konst, alla imposanta byggnader, allt överdåd från svunna tider, allt det man idag beundrar och förundras av, har någon gång skett på någon annans bekostnad  och bygger på djup orättvisa. Inget av detta hade kunnat skapas i en jämlik värld. Precis som idag. Ont och gott är minst sagt komplext. Vem bryr sig om bortglömda stackares umbäranden idag när man ser den underbara frukten av detta lidande?
2. Det är deprimerande hur lite man vet, hur lite man minns av det man en gång vetat, att veta att det är så mycket man aldrig kommer uppleva, läsa, förstå och hinna. Jag önskar att jag hade vett att bilda mig lite bredare än bara inom skönlitteraturen. Nåväl, ibland gör jag små försök.


Lust och lärdom är allt som betyder något, eller något sådant, står det i "Stoner", förra årets älsklingsbok. Det tänker jag ofta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar