Pervers läslust

Jag har för närvarande 353 böcker på min läslista. Jag älskar att söka och finna nya titlar att göra den än mer evighetslång med. Jag läser inte jättesnabbt och det finns säkerligen många som läser mer, men fixeringen vid böcker är ändå ett slags perversion hos mig. Det har inte alltid varit böcker. Det sker paradigmskiften då och då i mitt liv. Konstaterade nyligen att:


I barndomen var min besatthet tecknande. Jag gick hela tiden runt med ett penna och block och hanterade mitt barnsliga känsloliv genom att rita sida upp och sida ned med ansikten, med olika ansiktsuttryck. Det förekom en del prinsessklänningar också.


I tidiga tonåren hanterade jag världen med musik. Jag visste inte särskilt mycket om musik, men jag gjorde Depeche Mode, Nine Inch Nails och The Cure till mina gudar. Jag satt och skrev av låttexter, ville förstå varenda ord, ville lära mig utantill och skrev pastischer starkt påverkade av Trent Reznor. (Jag vet idag inte hur briljanta dessa musiker är egentligen, men det man har vuxit upp med utvecklar man sentimentala band till, lite som barnet älskar sina föräldrar. Framför allt Depeche Mode och Nine Inch Nails utgör själva kärnan för min musiksmak, som alla senare musikaliska upptäckter tar sitt avstamp i). Och ja, jag sjöng, hemma och på musikskolan. Jag försökte lära mig gitarr men det var för tråkigt.


I sena tonåren var jag helt såld på film. Jag planerade mitt liv efter filmkanalernas sändningar, tyckte att de röda lovefilmkuverten var den högsta lyckan, hade högar av piratkopior av klassisk film, ville vara en filmstjärna på 30-talet och kunde "1001 filmer du måste se innan du dör" utantill, i princip. Mina filmfavoriter var om jag minns rätt "A Clockwork Orange", "Studie i brott" och "Amélie från Montmartre" för att nämna några.


Mina tjugoår har varit böcker. I trean på gymnasiet såddes fröet till detta då jag var med i en bokcirkel med ett gäng fascinerande damer som var mycket mer kultiverade och bildade än jag. Sedan flyttade jag till Tyskland och hamnade i en (bland annat) språklig depression. Jag hade fruktansvärd hemlängtan efter allt svenskt. Då började jag köpa en massa böcker under mina permissioner i Sverige. Jag har bara blivit mer och mer besatt.


Jag väntar på att nästa stora passion ska bli det egna skrivandet, vilket det väl redan är, på sätt och vis. Allt samexisterar men fokus växlar. Kanske får jag vänta tills jag kommit över trettiostrecket innan det lossnar helt och hållet?


Det där var ett sidospår. Egentligen hade jag tänkt skriva en topplista över de böcker som jag helst skulle läsa just nu. Konstaterar snart att det är för svårt och att jag får avgränsa mig lite. Här kommer en topplista över de böcker som jag äger och skulle läsa helst just nu:
1. "A Room with a View" av E.M. Forster
2. "Ett litet liv" av Hanya Yanagihara
3. "Svält" av Knut Hamsun
4. "Om mörker" av Josefine Klougart
5. "Återstoden av dagen" av Kazuo Ishiguro


Samtliga förutom nummer fyra inhandlades på årets bokrea.


Annars har jag idag haft "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" av Nikanor Teratologen i åtanke en del. Har trots allt förlorat mig i "Så talade Zarathustra" som nyss nämnde översatt. (Finns en chans att Nietzsche får ett blogginlägg). Har många gånger funderat över att köpa nämnda bok då jag har som tradition att införskaffa något från Vertigo förlag på varje bokmässa. Jag dras så till morbid men skön skönlitteratur. Dock är jag trots allt lite obekväm med för mycket flörtande med nazism.

A guilty pleasure?