Jag hade nästan tänkt radera dig. Jag har läst både ditt och datt under dessa tre månader men ett stort, otrevligt & akademiskt projektarbete om motivation ödelagde min fritid, framför allt
allt icke-akademiskt skrivande. Sedan kom tiden tillbaka och utbyttes av något slags skam över att jag försummat och såsom i allt för många relationer i mitt liv har jag istället valt att helt dra mig undan. Nu är det upp till bevis om du och jag fortfarande kan leka, Beatrice.
 |
| Sommarmorgonsläspose. |
6.Läs en bok med mytologiska inslag. "Den hemliga historien" av Donna Tartt.I och med att bokens handling kretsar kring följderna av en utspårad Dionysos-rit tyckte jag att definitionen passade.Hade länge velat läsa denna och det innan min egen universitetstids slut.Men hallå. Varför denna kultstatus? Jag tyckte den var sjukt seg och det där mordet ville man bara ha överstökat helt utan sympati vare sig för offer eller förövare. Vem är inte psykopat i denna roman? Trots detta innehöll början av boken passager jag blev förälskad i, men det var å andra sidan (baserat på) citat ur grekiska klassiker.
1. Läs en bok med ett djur på omslaget. "Kung Caspian och skeppet Gryningen" av C S Lewis.Jag är fortfarande pepp på att läsa ut Narnia-serien, även fast jag gång på gång skulle vilja ge Lewis-gubben en åthutning. I denna bok lyser som i flera av hans andra böcker hans medeltida syn på könsroller igenom (kvinnor ska vara passiva och behagfulla, annars är de häxor etc.) och man vill bara ropa heja heja till Eustace och hans familj som får agera dåligt moraliskt exempel(!?) i sin egenskap som anat feministiska och moderna vegetarianer.Kung Caspian däremot, den kunglige hjälten, är ganska ordentligt läskig med sitt envälde och sin maktkåthet. Nåja, åsidosätter man sitt vuxna synsätt får man en fantasifull och rätt spännande barnfantasybok.Djuret på mitt omslag är den krigiske musen Ripipip.
17.Läs en bok vars omslag är till största del grått."Dorian Grays porträtt" av Oscar Wilde.Fniss, visst är det lite fyndigt att titeln också går i grå (gray) toner? Hur som helst är mitt ex magnifikt, med en vacker Dorian på framsidan och en allt annat än vacker Dorian på baksidan(det tog ibland emot att ha boken liggande i knät :s), allt i gråskalor. Wildes prosa är mycket tillfredsställande och hans uppenbara intelligens skiner överallt, men själva historien är förstås förutsägbar och utan underhållningsvärde (man vet ju hur det går...). Dessutom tycker jag den hinner bli tjatig i sin kärlek till motsägelsefullhet och moraliskt förfall trots det blygsamma omfånget.
12.Läs en bok med mindre än 200 sidor. "Älskaren" av Marguerite Duras.Detta blev min semesterbok i Stockholms skärgård. Således åkte jag också runt på färjor under läsningen men dock utan att träffa på någon romantisk kinesisk pedofil, mannen som givit namn åt titelns Älskare. Vad ska man säga? Duras sätt att skriva är verkligen eget. På samma gång verkar hon känslokall och överdrivet emotionell, kanske för att prosan mer är som minnesanteckningar för det som är viktigast i hennes personliga upplevelser; den är inte där för att förklara och bjuda in läsaren. Men som när man läser en annans dagbok dras jag med. Det jag hängde upp mig mest på som en egenhet är hur ofta hon talar om hur hon skulle vilja döda och dö på ställen där det borde verka melodramatiskt men snarare verkar iskallt.
11.Läs en bok på ett annat språk än svenska."The time machine" av H G Wells.Artonhundratalsroman om att resa till framtiden. Jag får ganska mycket ut av den här. Den spekulerar i vad som evolutionärt händer i en perfekt värld där inga faror och sorger lurar: jo, så klart blir folk idioter. Vad ska man ha intelligens till om inte till för att överleva? Boken visar nödvändigheten av att en viss ondska finns i världen, något som man som människa dagligen försöker hantera och förstå. Författaren framställer utvecklingen som ostoppbar (vilket nog inte direkt är fallet i vår tragiska, trasiga verklighetsvärld) men tröstar oss med att den mänskliga värmen är det som dör sist.
7.Läs en bok som inte utspelar sig i Europa eller USA."Män utan kvinnor"av (min favvoförfattare!)Haruki Murakami.
Lite fusk visade det sig vara att sätta den här boken under ovan nämnda utmaning. Detta är en novellsamling och en av berättelserna utspelar sig faktiskt inte i Japan utan i ett Prag under något som verkar vara Andra världskriget. Här förvandlas Kafkas Gregor Samsa till en människa igen och vill sätta på puckelryggiga kvinnor som vaggar fram som skalbaggar, så åtminstone är det inte ett verklighetens Prag det kan handla om. De japanska novellerna är dock i samma utflippade anda: här talas det om människors tidigare liv som nejonögon, Tokyo-ormar ringlar omkring och sprider dåliga omen och gubbar får kärleksanorexia.Murakami är förhäxande vad han än skriver för skit; blandningen av intresset för människors egenheter och försiktig surrealism blir alltid så förbannat bra.
Boken jag läser på fotot hoppas jag ska få en ordentlig sommarrecension så fort jag läst klart den.
Din Sanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar