Köpenhamn

Det är påsklov och jag befinner mig i Köpenhamn. Beklagar djupt att det inte är längre söderut än så för det är pissigt kallt här. Jag har köpstopp på böcker just nu sedan jag räknat till 30 olästa exemplar hemma (har dock i princip läst ut Ishiguros "Återstoden av dagen") men det finns ju annat litterärt man kan lägga sina slantar på.

Jag älskar systrarna Brontë. Jag finner tröst och identifikation i deras korta, innehållslösa liv och att de ändå kunde skapa stor litteratur. Vad jag förstår är man alltid antingen en Charlotte- eller Emily-person (precis som man är en hund- eller kattmänniska) och jag tillhör då första kategorin. Det är Charlotte till höger. Kunde dock inte låta bli att köpa den vänstra också i och med att jag älskar Kate Bushs sång och Cathy och Heathcliffs kärlekshistoria som sådan, även om jag tycker att romanens utförande är lite oslipat. Kan även rekommendera filmatiseringen från 30-talet - gråtgaranti på den.


(Har hur som helst småsjungit Wuthering Heights på Köpenhamns blåsiga, iskalla gator mest hela dagen och gått min äkta man ordentligt på nerverna).


Jag vet inte hur många muséer jag varit på de här senaste två dagarna. Många. Tankar som gror i mitt huvud:
1. Är all skönhet av ondo? Alla underskön konst, alla imposanta byggnader, allt överdåd från svunna tider, allt det man idag beundrar och förundras av, har någon gång skett på någon annans bekostnad  och bygger på djup orättvisa. Inget av detta hade kunnat skapas i en jämlik värld. Precis som idag. Ont och gott är minst sagt komplext. Vem bryr sig om bortglömda stackares umbäranden idag när man ser den underbara frukten av detta lidande?
2. Det är deprimerande hur lite man vet, hur lite man minns av det man en gång vetat, att veta att det är så mycket man aldrig kommer uppleva, läsa, förstå och hinna. Jag önskar att jag hade vett att bilda mig lite bredare än bara inom skönlitteraturen. Nåväl, ibland gör jag små försök.


Lust och lärdom är allt som betyder något, eller något sådant, står det i "Stoner", förra årets älsklingsbok. Det tänker jag ofta.

Pervers läslust

Jag har för närvarande 353 böcker på min läslista. Jag älskar att söka och finna nya titlar att göra den än mer evighetslång med. Jag läser inte jättesnabbt och det finns säkerligen många som läser mer, men fixeringen vid böcker är ändå ett slags perversion hos mig. Det har inte alltid varit böcker. Det sker paradigmskiften då och då i mitt liv. Konstaterade nyligen att:


I barndomen var min besatthet tecknande. Jag gick hela tiden runt med ett penna och block och hanterade mitt barnsliga känsloliv genom att rita sida upp och sida ned med ansikten, med olika ansiktsuttryck. Det förekom en del prinsessklänningar också.


I tidiga tonåren hanterade jag världen med musik. Jag visste inte särskilt mycket om musik, men jag gjorde Depeche Mode, Nine Inch Nails och The Cure till mina gudar. Jag satt och skrev av låttexter, ville förstå varenda ord, ville lära mig utantill och skrev pastischer starkt påverkade av Trent Reznor. (Jag vet idag inte hur briljanta dessa musiker är egentligen, men det man har vuxit upp med utvecklar man sentimentala band till, lite som barnet älskar sina föräldrar. Framför allt Depeche Mode och Nine Inch Nails utgör själva kärnan för min musiksmak, som alla senare musikaliska upptäckter tar sitt avstamp i). Och ja, jag sjöng, hemma och på musikskolan. Jag försökte lära mig gitarr men det var för tråkigt.


I sena tonåren var jag helt såld på film. Jag planerade mitt liv efter filmkanalernas sändningar, tyckte att de röda lovefilmkuverten var den högsta lyckan, hade högar av piratkopior av klassisk film, ville vara en filmstjärna på 30-talet och kunde "1001 filmer du måste se innan du dör" utantill, i princip. Mina filmfavoriter var om jag minns rätt "A Clockwork Orange", "Studie i brott" och "Amélie från Montmartre" för att nämna några.


Mina tjugoår har varit böcker. I trean på gymnasiet såddes fröet till detta då jag var med i en bokcirkel med ett gäng fascinerande damer som var mycket mer kultiverade och bildade än jag. Sedan flyttade jag till Tyskland och hamnade i en (bland annat) språklig depression. Jag hade fruktansvärd hemlängtan efter allt svenskt. Då började jag köpa en massa böcker under mina permissioner i Sverige. Jag har bara blivit mer och mer besatt.


Jag väntar på att nästa stora passion ska bli det egna skrivandet, vilket det väl redan är, på sätt och vis. Allt samexisterar men fokus växlar. Kanske får jag vänta tills jag kommit över trettiostrecket innan det lossnar helt och hållet?


Det där var ett sidospår. Egentligen hade jag tänkt skriva en topplista över de böcker som jag helst skulle läsa just nu. Konstaterar snart att det är för svårt och att jag får avgränsa mig lite. Här kommer en topplista över de böcker som jag äger och skulle läsa helst just nu:
1. "A Room with a View" av E.M. Forster
2. "Ett litet liv" av Hanya Yanagihara
3. "Svält" av Knut Hamsun
4. "Om mörker" av Josefine Klougart
5. "Återstoden av dagen" av Kazuo Ishiguro


Samtliga förutom nummer fyra inhandlades på årets bokrea.


Annars har jag idag haft "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" av Nikanor Teratologen i åtanke en del. Har trots allt förlorat mig i "Så talade Zarathustra" som nyss nämnde översatt. (Finns en chans att Nietzsche får ett blogginlägg). Har många gånger funderat över att köpa nämnda bok då jag har som tradition att införskaffa något från Vertigo förlag på varje bokmässa. Jag dras så till morbid men skön skönlitteratur. Dock är jag trots allt lite obekväm med för mycket flörtande med nazism.

A guilty pleasure?

Sömnlöshetens ödeläggande kraft

Nåväl, det är en dramatisk titel på ett mediokert blogginlägg. Jag hade här helt enkelt tänkt besvara en av alla dessa samlingar med bokbloggarfrågor som man kan hitta på nätet (snodde denna hop frågor från Lottens bokblogg). Hur är det kopplat till sömnlöshet? Jo, jag är för jävla trött för att komma på något vettigare att uppdatera bloggen med, men man måste ändå döda sin tid, så varför inte med detta.


(Det hade varit intressantare med ett blogginlägg om sömnlöshet i litteraturen. Mig veterligen har jag dock inte läst något som på allvar behandlar detta ämne. Det hade nog varit terapeutiskt. Jag har haft problem med sömnen så länge jag kan minnas.)


1. Favoritbok i barndomen?
Barndomen är trots allt en period bestående av många stadier, och det är svårt att utse en enda bok som representerar hela. Well, inget läste jag väl så fanatiskt som en ny Harry Potter-bok - inte så originellt men sant.
2. Vad läser du just nu?
Hundra år efter alla andra har jag tagit mig an Ferrante, närmare bestämt "Min fantastiska väninna".
3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Just nu har jag inga innestående reservationer.
4. Dålig bokvana?
Att läsa när jag egentligen är för trött, så att jag missar ord och hela meningar.
5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Oh, det är en del. Från Mölndals stadsbibliotek har jag "Så talade Zarathrustra" av Friedrich Nietzsche som jag redan har förseningsavgifter på. Vet inte om jag kommer läsa ut den, är inte i stämning längre. Från Göteborgs stadsbibliotek har jag en himla massa poesi: av Dylan Thomas, Tomas Tranströmer, Harry Martinson och Kerstin Thorvall. (Inte heller här har stämningen infunnit sig ännu). Och två reseguider.
6. Har du en läsplatta?
Nej, jag är gammaldags.
7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Jag föredrar att läsa en bok i taget.
8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?Nej.
9. Sämsta boken du läst i år?"Fakta om Finland" av Erlend Loe. Den hade jag aldrig läst om jag inte fått den på halsen efter en julklappslek.
10. Bästa boken du läst i år?
Av de sex romaner jag hunnit läsa hittills i år var Kazuo Ishiguros "Never let me go" den som jag kände mest för.
11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?Det blir att jag gör det då och då på grund av mina bokutmaningar, eller på grund av vad folk ger till mig.
12. Vilken är din bekvämlighetszon?Jag känner mig allra bekvämast med böcker som har erkänd kvalitet, t ex böcker som har klassikerstatus eller är prisbelönade.
13. Kan du läsa på bussen?
Ja, fast bussresor är lite korta. Tåg är bättre att läsa på.
14. Vilken är din favoritplats att läsa på?Tåget. Utbredd över två säten. Och caféer.
15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?Jag lånar ut, men har insett att det är rysk roulette om de kommer tillbaka eller ej (och i vilket skick).
16. Viker du hundöron i dina böcker?I lånade böcker (ja, så solidariskt) eller möjligtvis i pocketböcker.
17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?Njaej. Ytterst sällan. Jag använder postit-lappar.
18. I studierelaterade böcker då?Jag brukade låna dem.
19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?Svenska. Jag blir närmast provocerad av folk som påstår att de läser hellre på något annat språk än sitt modersmål. Inget annat språk har så mycket smak och känsla som det man är uppvuxen med. (Då är jag ändå lärare i engelska och tyska och kan prata/läsa båda flytande). Med det sagt läser jag på originalspråk när jag känner för det.
20. Vad får dig att älska en bok?Man verkligen älskar en bok när den lyckas trösta eller täta något i ens själ.
21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?Att boken var jävligt bra?
22. Favoritgenre?Gotiska romaner. Tror jag, för jag utforskar genren ännu. Förr brukade jag säga magisk realism.
23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?Kanske historiska eller politiska romaner? För att min bildning inte är vad den borde vara på området.
24. Favoritbiografi?
"Vingklippt ängel" av Berny Pålsson. För att det var mitt fjortonåriga jags Bibel.
25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Jodå, flera. Mamma brukade gilla att ge mig sådana.
26. Favoritkokbok?Alltså, jag gillar verkligen kokböcker, men jag har ingen favorit.
27. Mest inspirerande bok du läst i år (fakta eller fiktion)?Kände mig inspirerad av Nina Bouraouis "Mina onda tankar" att själv börja skriva ett slags självbiografisk fiktion. I alla fall att ta till mig jag-formen i berättandet.
28. Favoritlässnacks?
Te är kanske inte snacks, men jag säger te.
29. Nämn ett fall där hypen förstörde din läsupplevelse?Jag tycker att Harry Potter är förstört av all hype.
30. Hur ofta håller du med kritikerna angående en bok?
Jag läser nästan aldrig något som inte har fått bra kritik. Oftast tror jag att jag håller med. Men jag har blivit bättre på att förutse vad jag kommer tycka om, så...
31. Vad tycker du om att ge bra/dålig kritik?Ibland tycker jag att det är synd att jag alltid tänker i termer av betygsättning och bedömning när jag läser. Ofta kan böcker ha vissa delar som man älskar och vissa delar som är mindre bra. Ibland är de älskade delarna så omvälvande att det blir en favoritbok, trots att boken i sin sammantagna helhet bara förtjänar ett medelmåttigt betyg. Kritik kräver nyansering och böcker bör nog egentligen inte betygsättas.
32. Om du kunde läsa på ett främmande språk, vilket skulle du välja?Jag kan läsa relativt obehindrat på engelska och tyska sedan innan... Jag kan läsa hjälpligt på franska, men det hade väl varit kul om jag blev bättre på det. Har haft "Le petit prince" i bokhyllan i evigheter. 
33. Mest skrämmande/hotfulla bok du någonsin läst?
Hmm. Böcker som spontant dyker upp i mitt huvud är "Vägen" av Cormac McCarthy, "Bön för Tjernobyl" av Svetlana Aleksijevitj och "Borta med vinden" (!) av Margaret Mitchell. Jag känner ännu obehaget i kroppen när jag tänker på dem.
34. Skrämmande/hotfull bok du inte vågat påbörja?"Binas historia" av Maja Lunde ger mig ångest, så trots viss hype får jag nog hoppa den.
35. Favoritpoet?Edith Södergran, upptäckte jag nyligen.
36. Hur många böcker brukar du ha lånade från biblioteket samtidigt?Fyra.
37. Hur ofta brukar du återlämna böcker till biblioteket olästa?Det är rätt vanligt att en av de där fyra böckerna inte hinner bli läst.
38. Vilken är din favorit bland fiktiva karaktärer?Jane Eyre.
39. Vilken är din favorit bland fiktiva skurkar?John Silver i "Skattkammarön" hör väl kanske till de mer intressanta skurkarna, men... hyser nog inga varmare känslor för någon skurk. Förutom att de ibland kan vara lite sexuellt intressanta. Bad boys, osv.
40. Vilken sorts bok tar du mest sannolikt med dig på semestern?.
 Pocketar.
41. Det längsta du har varit utan att läsa?Under högstadiet-gymnasiet hade jag min största lässvacka. Jag hade svårt i övergången från barnlitteratur till vuxenlitteratur, för ungdomslitteratur kändes aldrig riktigt rätt. Ett glapp uppstod.
42. Nämn en bok du inte kunde/ville avsluta?
"Krig och fred" av Leo Tolstoj. Men en vacker dag så.
43. Vad distraherar dig lättast då du läser?Folk som pratar. Särskilt sådana som försöker prata med mig.
44. Bästa filmatisering av bok?
"A Clockwork Orange"?
45. Sämsta filmatisering av bok?Spontant: "Life of Pi". Boken uppskattade jag mycket, filmen sög.
46. Den största summa pengar du spenderat i en bokhandel på en och samma gång?Vet ej. Aldrig i närheten av en tusenlapp i alla fall, om nätbokhandlar inte räknas. Kurslitteratursbeställningar är en annan sak.
47. Hur ofta skummar du igenom en bok innan du läser den?Aldrig. Förr, innan jag hade koll på recensioner, hyper och vad jag gillar, läste jag dock lite i bokhandeln innan jag köpte mina 4 för 3-pocketar.
48. Vad får dig att sluta läsa en bok mitt i?Händer i princip inte, i alla fall inte när det gäller skönlitteratur.
49. Har du dina böcker organiserade?Mina pocketböcker är typ färgsorterade.
50. Föredrar du att behålla dina böcker eller ge bort dem efter att du läst dem?Om jag inte tyckte om dem vill jag gärna bli av med dem. Annars vill jag ha kvar dem för jag stryker nästan alltid under citat.
51. Finns det böcker du undviker?Deckare, kiosklitteratur, tantsnusk, billig fantasy...
52. Nämn en bok som gjorde dig arg?"Drömfakulteten" av Sara Stridsberg. Har svårt för romantisering av hat även när det gäller feminism, eller något annat som i sig är gott. Tycks mig kontraproduktivt. Ett annat liknande exempel är Jamaica Kincaids "A Small Place". Eller så missade jag någon poäng.
53. Nämn en bok du inte trodde du skulle gilla men gillade?
"Möss och människor" av John Steinbeck. Trodde den skulle kännas gammal, torr och träig, men den rörde verkligen vid mitt hjärta.
54. En bok du trodde du skulle gilla men inte gillade?
T ex "Alkemistens dotter" av Carl-Michael Edenborg.
55. Bästa skuldfria nöjesläsningen?
Jag känner inte skuld i samband med läsning. Jag läser allt möjligt skumt.

Bokryggspoesi

Jag strosade runt på Åhléns vid Domkyrkan i Göteborg för ett tag sedan och snubblade då över en bok som introducerade det här med dikter skapade av boktitlar för mig. Sedan dess har jag stött på detta fenomen ett flertal gånger även i sociala medier. Denna förmiddag fick jag för mig att prova på det själv utifrån vad mina bokhyllor hade att erbjuda:

Platserna

Jag läste i dagarna ut John Ajvide Lindqvists Platserna-trilogi. "Himmelstrand" läste jag för flera år sedan och har därför bläddrat lite i den för att dra mig till minnes. "Rörelsen" och "X" läste jag båda nu i februari.

Ja, det smärtar det estetiska ögat något att no. 1 är en pocket.

I inledningen till "Himmelstrand" har jag strukit under följande citat: 

"Vill man vara sådan så kan man säga att det är bristen som gör oss till människor, ofullständiga och underbart intressanta. Man kan också säga att det gör oss till kräldjur som släpar sig fram mellan himmel och jord på jakt efter något som kan fylla hålrummet" 

Det visar sig vara ett mantra för dessa tre på ett plan mycket olika romaner. 

I"Himmelstrand" hamnar ett gäng campande familjer på ett fält i ingenstans där både drömmar och mardrömmar materialiserar sig. Ibland är det svårt att veta vad som är vad.

I "Rörelsen" har Ajvide Lindqvist tagit sin egen ungdoms 80-tal men kopplat upp den mot "den andra platsen" (fältet i föregående bok) och skrivit den märkligaste självbiografi jag har läst.

"X" är en sällsam kriminalroman som blir snudd på komisk i sin ambition att vara så trasigt noir och förortsrealistisk som det bara går. Till slut ska det dock visa sig att mörkret från "den andra platsen" har sitt finger i spelet här med.

Man kan läsa dessa romaner för det eminenta persongalleriets skull. Här skildras trovärdiga men mycket olika människor som har en sak gemensamt: bristen och längtan. De bär alla på något själsligt hål.

Därför kan man också läsa dem som en filosofisk betraktelse av mänskligheten. När jag precis läst klart "X" skrev jag ned följande i mina privata anteckningar:

"Trots det övernaturliga var det en sann berättelse. Lidande skapar mörker och i mörkret måste man skapa världar för att leva. Så är det för mig också. Så kanske hela kosmos har uppstått".

Tänkte låta det här vara en recension för de som inte har läst böckerna och inte gå in särskilt mycket i detalj. Nöjer mig med att deklarera min beundran över Ajvide Lindqvists förmåga att ge mörkret ett kärleksfullt sken, att modifiera sitt språk efter de olika romanernas stämning och för hans fantasi, förstås. 

Hundarna bör också kort nämnas. Hunden Benny i "Himmelstrand" som är dum och feg som ett fån men inser saker som ingen annan inser tack vare sin fina nos, och så den trebenta människokännaren Hagge som har övernaturliga föraningar och älskar kexchoklad - älskar dem. (Och jag är ingen hundmänniska). 

(Och Andreas: (som bad mig svara på hur man ska tolka slutet i "Himmelstrand") Jag bläddrade snabbt i slutet för att minnas och gör nu en lika snabb tolkning... Jag tycker att det handlar om att alla de olika karaktärerna får lyckliga slut, även om sluten till synes kanske inte verkar så lyckliga. De når fram till något i alla fall.) 

Vacker eller värdelös

Hur många romaner har du läst där hjältinnan är alldaglig och charmlös? Och om du kan komma på någon sådan roman, förblir hon ful under berättelsens gång, eller sker någon askungenförvandling som förändrar hennes liv?


Till er som har döttrar eller någon gång i framtiden planerar att få: säg inte att de är vackra. Ge blotta fan i att recensera deras utseende. Ge dem inte i modersmjölken att det är deras utseende som gör dem älskvärda.


Att vara man är förjävligt för att man förväntas vara hård och aldrig gråta. Att vara kvinna är förjävligt för att man förväntas vara så jävla vacker. Jag vet inte om jag någonsin har träffat på en kvinna med ett avslappnat förhållande till sitt eget utseende. Det tar sig bara lite olika uttryck. Vissa går upp klockan fem på morgonen för att kunna lägga en timma på smink. Vidare finns det en uppsjö av härliga ätstörningar som man kan hålla sitt kontrollbehov och sin ångest i schack med. Andra laddar upp selfie efter selfie i sociala medier i hopp om likes som lindrar bekräftelsebehovet. Jag lider också av utseenderelaterade tics, med betoning på lider. Det breda spannet av kommentarer genom åren, positiva som negativa, har gjort slarvsylta av min självkänsla. Jag tänker ofta på allra största allvar: "Som jag ser ut kan ingen ta mig seriöst. Det blir skrattretande."


För i populärkulturen blir kvinnor tvångsmatade med att de som vi ska sympatisera med och se upp till är skönheter. Fula (framför allt tjocka) kvinnor är onda eller komiska. Därför känner jag en enorm befrielsekänsla när jag läser böcker där det ser annorlunda ut.


En av mina absoluta favoritböcker är "Jane Eyre". Jane kan vara en av de mest diskreta romanhjältinnorna som den litterära kanon uppbringat. Hon är småvuxen, inte särskilt charmig och hopplöst alldaglig. Men hon är intelligent och kan ge svar på tal när det gäller. Hon har ett inre känsloliv som är fascinerande och relaterbart. Och vad jag också älskar, vilket egentligen borde bli ett annat blogginlägg, är att kärlekshistorian på intet sätt är sötsliskig. Hennes Mr Rochester är lååångt ifrån perfekt (samtidigt som han inte är rakt igenom diabolisk som t ex Heathcliff i "Svindlande höjder"), men kärleken är äkta. Charlotte Brontë var bra på att skildra den här sortens kvinnokaraktärer, förmodligen för att hon skrev om sig själv. I "Villette" och "The Professor" finner vi samma scenario - ung, alldaglig men skärpt flicka finner kärleken i en vresig äldre man som älskar henne som hon är. (Ja, Charlotte var djupt förälskad i sin belgiske lärare). Summan av kardemumman är i alla fall att det går att finna lycka och tillfredsställelse i det imperfekta. Här ett Jane Eyre-citat:
“Do you think I am an automaton? — a machine without feelings? and can bear to have my morsel of bread snatched from my lips, and my drop of living water dashed from my cup? Do you think, because I am poor, obscure, plain, and little, I am soulless and heartless? You think wrong! — I have as much soul as you — and full as much heart! And if God had gifted me with some beauty and much wealth, I should have made it as hard for you to leave me, as it is now for me to leave you. I am not talking to you now through the medium of custom, conventionalities, nor even of mortal flesh: it is my spirit that addresses your spirit; just as if both had passed through the grave, and we stood at God's feet, equal — as we are!”


En annan bok som jag nyligen läste och blev mycket förtjust i var "Eleanor & Park". Här skildras på ett helt trovärdigt sett hur den lille feminine halvkoreanske Park förälskar sig i den kraftiga, rödhåriga Eleanor med konstiga kläder. Såhär beskriver Park sin Eleanor:
"Eleanor hade rätt. Hon såg aldrig fin ut. Hon såg ut som ett konstverk. Och konst skulle inte vara fin, den skulle väcka känslor".
Eleanor framställs aldrig som skrattretande av författaren trots att hon är mobbad och annorlunda. Hon behöver heller inte transformeras till någon disneyprinsessa för att finna kärleken.


Fler bra exempel har jag svårt att komma på, vilket är tragiskt. Jag kommer dock också att tänka på "Borta med vinden" i sammanhanget. Har i ett tidigare blogginlägg haft med detta citat:
"Scarlett O'Hara var inte vacker. Men det var en sak, som människor inte märkte, när de väl en gång fångats av henens tjuskraft, så som nu tvillingarna Tarleton. Hennes ansikte var en alltför skrap blandning av de förfinade drag som hon ärvt av sin aristokratiska, franskfödda mor nerifrån kustlandet och av hennes frodiga irländska fars kraftfulla fysionomi. Men det var ett intressant ansikte, med spetsig haka och bred käke."


 Scarlett är inte klockren då mycket fokus läggs på hennes fysiska charm i boken.(Det är också väldigt svårt att inte tänka på filmens undersköna Vivien Leigh). Samtidigt handlar hennes utstrålning mycket om skarpsinne och manipulativt geni. Vad som är skönt kan vara minst sagt komplicerat - och jag gillar när saker kompliceras. Fysionomi är någonstans alltid ett resultat av både kropp och själ.


Kan även tipsa om denna artikel i DN: https://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/lotta-olsson-tipsar-om-nio-nya-relationsromaner/

Motsägelsefullhet och melodramatik

Det blir ännu ett egocentriskt inlägg i väntan på att jag ska läsa ut Ajvide Lindqvists "X".


Jag har en tendens att bli obekvämt självutlämnande. Det är lite som dödsdrift antar jag: ett inre, destruktivt behov. Att vilja och inte vilja simultant. Det finns enormt mycket som är motsägelsefullt med mig, inte bara att jag är exhibitionistisk och introvert på samma gång. Motsägelsefullhet är ett av få karaktärsdrag som jag med säkerhet kan säga finns hos mig själv.


Jag tror att man kan se varje egenskap som en ring. Någonstans i den här ringen möts raka motsatser; ringens beskaffenhet som något cirkelformat gör detta nödvändigt. Två extremer står varandra närmast. Om man råkar ha en personlighet som i mångt och mycket befinner sig i just det här området av ringen blir man oundvikligen också melodramatisk.


Melodramatisk är därför också ett adjektiv som jag nog vågar använda på mig själv. Det har en negativ klang, men det är i alla fall sant. Jag har lätt för att pendla mellan salighet och helveteskänslor. Men det melodramatiska har förstås också en motsats: det avtrubbade. När man har förmågan att känna så mycket för så lite blir man, ursäkta liknelsen, som ett omskuret ollon. Förhårdnader uppstår. Jag antar att detta är anledningen till att min kulturella smak kan vara lite rå och hård, och att jag ibland verkar bedrägligt lugn och oberörd.


Egentligen hade jag inte tänkt att filosofera utan skriva om poesi. Hur är detta då relaterat till det andra? Jo, dikter är både självutlämnande och melodramatiska, i alla fall när jag skriver dem. Egentligen vill jag skriva prosa, men har allt mer funnit att poesins snabba tillfredsställelse passar mig ganska bra. Jag har haft några korta poesiperioder i mitt liv, i tidiga tonåren då jag hängde på någon sida som jag tror hette sockerdricka.nu eller liknande, uppenbarligen i sena tonåren eftersom det ligger en obskyr dikt som bokmärke i Krig & Fred (tror jag började läsa den när jag var 18? Fuck, det är 8 år sedan...) och när jag som 19-åring var med i en poesicirkel på Göteborgs stadsbibliotek. Och så nu. Välkommen till ett smakprov av mitt poetiska kosmos, här ett gäng odaterade dikter:


Centrala begrepp


Förälskelsen är suicidets syster
Du förlorar dig själv för egen hand
Blodröda rosor och likblek lyster
Kropp och själ i lynnets ledband
Sjukligt salig och dödligt dyster
Det är hjärtats digra kallbrand


Kärleken är en livstidsdom
Outplånliga ärr på jungfrulig hy
Som herpes i ide eller blom
Som chemtrails i en rosig sky
Trohet gör dig inte from
Du bygger ditt liv på ett gungfly


Döden är en livsförsäkring
En smutsig, infekterad snuttefilt
Evighetens flyktiga hägring
En kosmisk trasa för livet du spillt
Livet bär dödens vigselring
Älskande dömda att leva åtskilt


I det vilda


Lyckans dagslända leker i gryningen
Eller skymningen?
Lika barn leka bäst
Lyckan bor i skrattgropars skrymslen
Lyckan bor i skötets grotta
Det brinner en lägereld
Jag håller vakt i mörkret
Nattens varelser i skogen
Änglar och demoner i älskogen
Låt orgasmens dödsryckningar
Skrämma oknytt och keruber


Jag


Mina ord är som myggen
Över den stilla sommarsjön
En svensk sommar
Kall och kort


Mitt ansikte är som bytet i drivan
Fällt av vargen om vintern
Aptitligt för rovdjuret
Rött på vitt


Mitt liv är som horan på gatan
I fuskpäls om natten
Snabba kickar, djupa ärr
Hårt mot hårt


Och där insåg jag att jag börjar jobba igen i morgon och behöver förbereda inför det.